För ganska exakt två veckor sedan köpte jag in Gunnar. En supertrevlig silkestupp på 4 månader. Min gamla tupp hade kastat in handduken så flickorna som var kvar behövde en ny. Förrvirringen utan tupp var total och ordet hönshjärna fick in ny innebörd. De fattade knappt att de skulle gå ut! :O

 

Hur som helst trodde jag de skulle bli jättenöjda av att få en ny karl (med snygg frilla dessutom). Det blev dem inte. Dem blev inte imponerade alls och jagade runt den stackars vettskrämda Gunnar (som uppenbarligen var för ung och osäker för att ta kommandot). Utfrysning och mobbing skulle jag vilja påstå faktiskt. Var inne hos honom flera gånger om dagen för att umgås.

 

Stängde in Agda och kycklingarna ett par dagar i början så han bara fick hänga med surpuppan Siv och bästa Sonja för att välja sig vid dem först. Men nu, ganska exakt två veckor efter introduktionen hänger dem i gäng. Gunnar låg faktiskt under taket ute idag tillsammans med Agda & kycklingarna. Progress!

 

Världens bästa Gunnar!

 

Sonja, Agda & hennes kycklingar.

 

Sötisarna på rad i trädgården! <3