Kommer ni ihåg den supersmarta lösningen jag hade på kycklingarnas utekaninbur med hönsnätet för halva ingången för att inte de stora hönsen skulle ta sig in? (Den här). Det funkade ju verkligen skitbra. Inte. Rätt var det var traskade Agda bara rakt igenom det för att hon ville in och äta något hon hade sett.

 

Gör om, gör rätt.

 

Så nu har jag ställt dörren lite glänt in till dem istället så kan de springa in och ut som de vill utan att bli störda av stora matfriska hönor. ;)

 

Ett stycke matsugen Agda.

 

Kycklingarnas nya, smartare ingång till kaninburen.

Kycklingarna som vi har haft i Lokes rum har numer fått tagit sin bur och flyttat in i hönshuset. Vi har det stängt på kvällarna och värmelampan på max så det har funkat finfint. På dagarna har vi dem ute i hönsgården i en gammal kaninbur och emellanåt får de hänga med de andra hönsen under uppsikt. Annars har vi kaninburen stängd så de får vara ifred. Ibland stänger jag även till öppningen med lite hönsnät så bara kycklingarna kan ta sig in och ut, men de vill helst inte gå ut alls. Fast det kommer väl.

 

Agdas två naturruvade kycklingar är uppenbarligen tuppar båda två. Skitsurt. Hade ju hoppats på en höna i alla fall av dem, men icke. Så minst en måste bort, beror lite på vad de andra kycklingarna jag har blir för något. Men mer än två tuppar är jag inte sugen på i alla fall. Tänkte sätta ut en eller både på skänkes så får vi se. Vill helst inte nacka två fullt friska, fina, rasrena killar. Ingen som känner någon som är i behov av en dvärg kochin tupp?

 

Gunnar då? Han går det jättebra med. Han hänger med övriga flocken som att de inte gjort något annat. Dessutom gal han för första gången idag. Två gånger testade han. Det lät sådär. ;)

 

Den lilla öppningen till kaninburen för kycklingarna.

 

The gang. <3

 

Agda och hennes ena tuppbebis.


Gunnar the man. <3

 

 

För ganska exakt två veckor sedan köpte jag in Gunnar. En supertrevlig silkestupp på 4 månader. Min gamla tupp hade kastat in handduken så flickorna som var kvar behövde en ny. Förrvirringen utan tupp var total och ordet hönshjärna fick in ny innebörd. De fattade knappt att de skulle gå ut! :O

 

Hur som helst trodde jag de skulle bli jättenöjda av att få en ny karl (med snygg frilla dessutom). Det blev dem inte. Dem blev inte imponerade alls och jagade runt den stackars vettskrämda Gunnar (som uppenbarligen var för ung och osäker för att ta kommandot). Utfrysning och mobbing skulle jag vilja påstå faktiskt. Var inne hos honom flera gånger om dagen för att umgås.

 

Stängde in Agda och kycklingarna ett par dagar i början så han bara fick hänga med surpuppan Siv och bästa Sonja för att välja sig vid dem först. Men nu, ganska exakt två veckor efter introduktionen hänger dem i gäng. Gunnar låg faktiskt under taket ute idag tillsammans med Agda & kycklingarna. Progress!

 

Världens bästa Gunnar!

 

Sonja, Agda & hennes kycklingar.

 

Sötisarna på rad i trädgården! <3